Oscars perspektiv:

"VAFAAN!! fan va bögigt felix!!" Skrek jag och sprang ut ur huset.

Jag kände stora tårar rulla ner för mina kinder, jag hade aldrig gråtit förut. Katelyn kan dra åt helvete!! Jag vill aldrig se henne igen.

Jag stack hemma och ringde min bästa bro, Ormis.

"Chacha bro" svarade han.

"Du hade rätt om Katelyn.."

"Vad har hänt bro??"

"Kom hem till mig så kan jag berätta"

Tur att jag var ensam hemma så mina föräldrar inte kunde se mig gråta.

Omars Perspektiv:

Jag skyndade mig att säga hejdå till Ogge å dra hem till Oscar. Han hade verkligen låtit upprörd när han ringde. Jävla Katelyn, hon förstörde ju allt. Ingen fick såra min bro sådär.

När jag kom hem till Oscar knacka jag hårt på dörren. Han öppnade direkt. Hans ögon va helt rödgråtna.

"Men shiiiiit va har bitchen gjort??" Sa jag förfärat.

"Hon va otrogen med Felix!!"

"Vaaaa serri?"

"Aa jag kom på dom när dom hångla!"

"Omg"

Jag gav Oscar en lång kram, inte en brohug, utan en riktig kram. Han snyftade mot min axel.

"Jag är ledsen att hon gjorde så... det va lågt. Fett oschysst. Hon förtjänar inte dig", sa jag lite osäkert.

"Tack Omar. Förlåt att jag inte lyssnade på dig förut."

Då plinga det till i Oscars ficka.

Oscars Perspektiv:

Jag tog upp telefonen å kolla vem det va som sms:a. Det va Katelyn. Shit. Vad ville hon?

"Gubben, jag e ledsen. :'( förlåt." Läste jag högt.

"Säg åt henne att dra åt helvete", sa Omar.

"Nej, det här är oförlåtligt. Nu är det slut", skrev jag.

"Babe snälla <3" svara hon men jag radera det.

Vi gick upp på mitt rum å satte oss på sängen.

"Jag trodde vi skulle va tillsammans för alltid", sa jag.

"Jag måste berätta en sak", sa Omar.

"Du är min bästa bro Ormis."

"Du med Oskis. Asså jag gillar dig. Inte no homo."

"Vaaaa?" Sa jag fett förvirrat.

"Asså super homo", sa Omar och rodnade.

"Lol wtf Ormis???"

"JAG ÄR KÄÄÄÄÄR I DIG DIN FUCKING 08:A", skrek Omar.

Shit. Händelserik dag. Jag hann inte processa vad Omar sagt innan han kysste mig. Jag trodde jag skulle freaka ut, men det gjorde jag inte. Istället besvarade jag kyssen. Jag öppnade munnen för hans tunga. Han smaka mint tuggummi. Jag utforskade hans mun med min tunga å la armarna om hans axlar. Omars händer va på min rygg. Han va ju ändå rätt fin. Alla tjejer tyckte han är smexii. Det gjorde jag också. Hot bod.

Tillslut drog han sig undan.

"Plot twist", sa jag.

Omar log stort. "Babe."

KRAAAAAAAAASCH! hördes det från nedervåningen.

"Va faaan" sa jag och vi sprang ner.

I vardagsrummet stod Katelyn och Felix. Dom hade krossat ett fönster och klättrat in.

"Vafan gör ni här?!¡¿" sa jag argt.

"Vi måste lösa det här!" Sa dom samtidigt.

"Nää jag å Omar är tillsammans nu."

Dom såg förvirrade ut.

"Wtf", sa Felix.

"YOLO" sa Omar. "Vi är soulmates."

Då klättra Ogge in.

"Vad gör du här?" Fråga jag förvirrat. Det hade vart en skitkonstig dag.

"Jag har något viktigt att berätta", sa Ogge.

"Öööh vi har lite av en situation här", sa Katelyn kaxigt.

"Glöm det! Vi har fått ett hotbrev... från Harald." Sa Ogge.

"WTF", skrek alla samtidigt.

Jag kolla ut genom fönstret. Då sprängdes huset. Det sista jag någonsin såg va Harald Treutiger stå och skratta på andra sidan gatan.

The best die young.

SLUT.

Oscars Perspektiv:

 

Omar gick och jag stod kvar i dörren ett tag och tittade efter honom lång efter han försvunnit utom synhåll. Shit. Den här gången hade jag verkligen ställt till det. Jag suckade och gick in igen. Katelyn stod i trappan och kollade på mig med ett höjt ögonbryn. När hon såg mitt ansiktsuttryck rusade hon ner till mig och slog armarna om min hals.

”Shit, baby, vad är det?” sa hon och gav mig en puss på kinden. ”Vem va det?”

”Omar”, sa jag. ”Han va fett sur… Gud, vad har jag gjort?! Jag kan ju ha förstört allt!”

Jag gick in i vardagsrummet och började organisera min filmsamling, som jag alltid gjorde när jag va nervös eller stressad.

”Asså, nu tycker jag du är taskig”, sa Katelyn surt.

”Va, varför?” sa jag förvånat.

”Ja, du säger ju ’vad har jag gjort?’ när det enda du har gjort är att spendera lite tid med din flickvän, istället för dina larviga vänner som du alltid är med!”

”Babe, va snackar du om, jag har ju typ bara varit med dig dom senaste dagarna”, sa jag förvirrat.

Jag hade väl inte gjort något fel? Trodde jag i alla fall… Alla var ju sura på mig för att jag inte spenderade tillräckligt mycket tid med dom. Gud va komplicerat allt blivit.

”Det är ju min karriär, min dröm… Jag kan ju inte förstöra det för mig själv å grabbarna.”

”Asså, du är ju fan korkad”, sa Katelyn med tårar i ögonen.

Hon sprang upp för trappan och kom ner direkt igen, med sin väska den här gången.

”Jag drar nu”, sa hon argt, fortfarande tårögd.

”Babe, snälla vänta, vi kan lösa det här! Jag vill inte bråka med dig… Vi kan kolla på National Treassure med Nicholas Cage om du vill, du tycker ju att han är så bra i den…”

Hon lyssnade inte, utan gick ut genom dörren och smällde igen den utan att ens säga hejdå. Jag kände mig helt tom på insidan. Vad fan hade jag gjort? Jag hade förstört allt med alla. Jag la mig på soffan och drog en filt över huvudet och önskade att jag bara kunde försvinna.

 

 

Katelyns perspektiv:

 

Jag småsprang nerför gatan med väskan slängd över axeln och tårarna rinnandes nerför mina kinder. Fan! FAN! Varför skulle allt bli så fel när det varit så bra? Fan ta Oscars kompisar, dom va sånna idioter allesammans. Det kändes som jag alltid kom i andra hand, efter The Fooo. Det va ett dumt namn, tänkte jag elakt. Fult, och folk stavade det alltid fel. Mitt förhållande med Oscar skulle varit så mycket bättre om det inte vore för allt bråk och hat jag fick utstå på grund av hans berömmelse. Ibland önskade jag att han bara va en helt vanlig kille.

Jag kände mig plötsligt jätte trött och satte mig ner på trottoaren med väskan bredvid mig. Jag torkade mig i ögonen utan att bry mig om att mitt smink kletades i hela ansiktet. Jag lutade huvudet i händerna och grät tyst.

”Katelyn?” sa någon efter jag vet inte hur länge.

För ett ögonblick trodde jag att det va Oscar, men när jag kolla upp såg jag att det va Felix. Oscar va tydligen inte ens man nog att följa efter och se om jag va okej. Han kunde va så konstig ibland. I ena stunden va han Prince Charmy med sitt sneda leende och gentlemansbeteende, och i andra stunden ignorerade han en för att gå å hänga med grabbsen. Fast hela prins grejen kunde kännas lite forcerad också, typ när han insisterade på att betala heeela tiden som om man inte kunde göra något själv. Ibland tänkte han bara inte tillräckligt mycket.

”Katelyn, vad har hänt?” sa Felix och lät oroad på riktigt.

Han va typ den sista människan på jorden som jag ville träffa, trodde jag, men jag kände mig ändå lite glad att han brydde sig.

”Nää… Jag och Oscar bråkade.”

”Gud, fett synd. Du kan ju inte bara sitta här… Du kan följa med hem till mig.”

Jag va glad över erbjudandet och tackade ja. Jag fick åka bakom honom på hans moppe med armarna om hans midja. Det kändes mysigt. Jag hade inte åkt moppe så mycket, bara en gång.

Jag och Felix gick in på hans rum.

”Omar berätta att Oscar bara låtsades va sjuk”, berätta Felix. ”Skulle snacka med han när jag träffa dig. Tänk att han bara lämna dig ensam så… Fan va taskigt.”

”Ibland känns det som han knappt bryr sig om mig. Han säger att han älskar mig och så, men The Fooo är typ hans liv. Och jag känner ingen utom er nästan, jag har inget liv i Stockholm, jag passar inte in här!”

Felix gav mig en lång kram. ”Det är inte sant. Omar är en asshatt men jag bryr mig om dig.”

Jag kände mig lite bättre. ”Tack”, sa jag.

Vi släppte varandra och han började dra sig undan, men stannade så våra huven va nära varandra. Jag kolla in i hans vackra ögon och han kolla på mig.

”Du är verkligen… Vacker”, sa han.

Jag rodnade och tänkte att det va fel för jag hade pojkvän. Men inget hade ju hänt det här va oskyldigt. Jag hade hört Oscar säga att Harald Treutiger är vacker massor av gånger, och det va ju mycket konstigare än det här.

”Tack”, jag rodnade mer och kände mig tomatig.

”Förlåt att jag va taskig mot dig på bro night… Jag sa typ att du va korkad. Jag skoja bara, jag tycker inte alls det. Du är mycket smartare än alla killarna tillsammans.”

Jag skrattade lite. Dom andra kanske inte gilla mig så mycket, särskilt inte Omar, men han va ju Göteborgare. Felix va i alla fall snäll.

”Det är tur att du är så snäll, Felix. Är så glad att jag inte är ensam.”

Han log mot mig. Han hade perfekta tänder. Jag kände hans hand i mitt hår och plötsligt va hans ansikte ännu närmare mitt. Mitt hjärta bultade otroligt snabbt i bröstkorgen. Vi kysstes. Först en snabb kyss utan tunga, men när våra läppar särades pressade han sig mot mig igen. Snart låg vi och hånglade på sängen.

 

 

Oscars Perspektiv:

 

Nej, jag kunde inte göra såhär längre. Jag måste hitta Katelyn och be om ursäkt för att jag varit en sån idiot de senaste dagarna. Jag älskade henne verkligen och jag stod inte ut med tanken på att hon va ledsen. Jag borde gått efter henne direkt. Jag försökte ringa men kom direkt till telefonsvararen. Fan. Jag gick ner till tunnelbanan och kolla efter henne, men hon va inte där. Tillslut bestämde jag mig för att gå hem till Felix. Han kanske kunde ge mig råd om saken. Han hade ofta bra saker att säga.

Jag kom hem till Felix och knacka på för deras dörrklocka funka inte. Hans mamma öppnade och sa att Felix nog va på sitt rum. Han va hemma i alla fall. Tur. Jag gick upp för trappan och stannade för att jag hörde konstiga ljud som kom från Felix rum. Det lät som han inte va ensam. Jag undrade om han hade en hemlig flickvän och tänkte att jag kanske inte borde störa. Men jag behövde verkligen hjälp, så jag bestämde mig för att gå in. Jag öppnade dörren och fick syn på Felix som låg ovanpå någon tjej. Båda satte sig upp så fort jag kom in och då såg jag… Det va Katelyn!

 

 

 

-------------

Hoppas ni gilla den här delen också! Drama;) Nästa kommer nog på Fredag som vi båda är upptagna imorgon. Tack alla underbara läsare och fellow Foooers! //Johanna & Melina xx

 

"visst" svarade Oscar och pekade mot köket. 

 

Jag reste mig snabbt upp ur soffan och följde honom in i köket. 

 

Han lutade sig mot kanten av köksbänken och väntade på att jag skulle säga något. Men jag visste själv inte precis vad jag skulle säga...

 

"sååå..?" sa Oscar

 

"eh jag tänkte bara säga förlåt och att ... eh ... jag gillar dig." 

 

"Det är lungt bror. Jag gillar dig också, jag är glad att vi är vänner" 

 

 

Efter att ha varit lediga i några veckor så var det dags för killarna att återvända till studion och spela in några nya låtar.

 

 

 

Alarmet ringde 7.00, ugh jag var så trött.

Dom senaste 5 dagarna hade jag spenderat med Katelyn, men nu var det dags att börja jobba i studion. Jag älskade att spela in nya låtar och att träffa fans, men idag hade jag verkligen ingen lust.

 

Ibland önskade jag att jag inte var känd.. 

Speciellt efter allt drama på twitter om att jag har tjej nu, så himla jobbigt. Tur att Katelyn inte har twitter och kunnat se allt hat.

 

Jag åt en stadig frukost och fixade mig in i det sista. Sen blev jag hämtad i en taxi och åkte till studion. 

 

Självklart var alla där förutom Felix, som vanligt!! Han var alltid sen. 

 

Jag kunde inte sluta tänka på Katelyn, jag tänkte på henne hela dagen. Även om jag varit med henne hela veckan så saknade jag henne. Mycket.

 

Ungefär runt nio på kvällen så va vi klara och jag fick äntligen åka hem! Jag smsade Katelyn.

 

 

Jag fick svar på engång.

 

Jag var helt slut, så jag la mig på sängen för att vila lite.

Jag vaknade av att det plingade på dörren, shit jag råkade visst somna! Jag hade så bråttom ner för trappen att jag nästan föll omkull.

 

"Hej finis, du ser helt nyvaken ut!"

 

"Ja... jag var så trött att jag råkade somna" 

 

"Gulle" sa hon och pussade mig på kinden medans hon gick in i hallen.

 

 

Vi hämtade massor av kuddar och täcken och bäddade ner oss i soffan framför tvn. Vi beställde hem pizza och kolla på massor av Disney filmer. Mysigt.

 

Någonstans runt två tiden så stängde vi av tvn och båda var så trötta att vi somnade i soffan.

 

Fem timmar senare ringde alarmet på min mobil, fan jag orkar inte! 

 

"Jag är superstrött" sa Katelyn 

 

"Jag med.." 

 

Jag skulle aldrig orka dansa eller spela in låtar såhär trött! 

 

"Jag ringer Daff och säger att jag är sjuk, så kan vi göra något kul tillsammans idag! Är för trött för att jobba" 

 

"Hm.. okej"

 

 

Jag trodde aldrig att jag skulle ljuga för Daff för att slippa jobba, men det är bara en gång...

 

Vi var tvugna att lämna huset tidigt ändå, så inte mina föräldrar skulle misstänka något. Som tur var jobbade båda två idag så vi kunde komma tillbaks hit lite senare.

 

 

--------------

 

Sorry om kapitlet var kort! Har haft annat att göra de senaste dagarna, hoppas ni gillade det ändå!

Kommentera gärna <3 // Johanna & Melina xx