Soulmates, kapitel 12
Annat
Augusti 2013
Exeggutor.seSoulmates, kapitel 12
18:51:00 | 
Oscars perspektiv:
"VAFAAN!! fan va bögigt felix!!" Skrek jag och sprang ut ur huset.
Jag kände stora tårar rulla ner för mina kinder, jag hade aldrig gråtit förut. Katelyn kan dra åt helvete!! Jag vill aldrig se henne igen.
Jag stack hemma och ringde min bästa bro, Ormis.
"Chacha bro" svarade han.
"Du hade rätt om Katelyn.."
"Vad har hänt bro??"
"Kom hem till mig så kan jag berätta"
Tur att jag var ensam hemma så mina föräldrar inte kunde se mig gråta.
Omars Perspektiv:
Jag skyndade mig att säga hejdå till Ogge å dra hem till Oscar. Han hade verkligen låtit upprörd när han ringde. Jävla Katelyn, hon förstörde ju allt. Ingen fick såra min bro sådär.
När jag kom hem till Oscar knacka jag hårt på dörren. Han öppnade direkt. Hans ögon va helt rödgråtna.
"Men shiiiiit va har bitchen gjort??" Sa jag förfärat.
"Hon va otrogen med Felix!!"
"Vaaaa serri?"
"Aa jag kom på dom när dom hångla!"
"Omg"
Jag gav Oscar en lång kram, inte en brohug, utan en riktig kram. Han snyftade mot min axel.
"Jag är ledsen att hon gjorde så... det va lågt. Fett oschysst. Hon förtjänar inte dig", sa jag lite osäkert.
"Tack Omar. Förlåt att jag inte lyssnade på dig förut."
Då plinga det till i Oscars ficka.
Oscars Perspektiv:
Jag tog upp telefonen å kolla vem det va som sms:a. Det va Katelyn. Shit. Vad ville hon?
"Gubben, jag e ledsen. :'( förlåt." Läste jag högt.
"Säg åt henne att dra åt helvete", sa Omar.
"Nej, det här är oförlåtligt. Nu är det slut", skrev jag.
"Babe snälla <3" svara hon men jag radera det.
Vi gick upp på mitt rum å satte oss på sängen.
"Jag trodde vi skulle va tillsammans för alltid", sa jag.
"Jag måste berätta en sak", sa Omar.
"Du är min bästa bro Ormis."
"Du med Oskis. Asså jag gillar dig. Inte no homo."
"Vaaaa?" Sa jag fett förvirrat.
"Asså super homo", sa Omar och rodnade.
"Lol wtf Ormis???"
"JAG ÄR KÄÄÄÄÄR I DIG DIN FUCKING 08:A", skrek Omar.
Shit. Händelserik dag. Jag hann inte processa vad Omar sagt innan han kysste mig. Jag trodde jag skulle freaka ut, men det gjorde jag inte. Istället besvarade jag kyssen. Jag öppnade munnen för hans tunga. Han smaka mint tuggummi. Jag utforskade hans mun med min tunga å la armarna om hans axlar. Omars händer va på min rygg. Han va ju ändå rätt fin. Alla tjejer tyckte han är smexii. Det gjorde jag också. Hot bod.
Tillslut drog han sig undan.
"Plot twist", sa jag.
Omar log stort. "Babe."
KRAAAAAAAAASCH! hördes det från nedervåningen.
"Va faaan" sa jag och vi sprang ner.
I vardagsrummet stod Katelyn och Felix. Dom hade krossat ett fönster och klättrat in.
"Vafan gör ni här?!¡¿" sa jag argt.
"Vi måste lösa det här!" Sa dom samtidigt.
"Nää jag å Omar är tillsammans nu."
Dom såg förvirrade ut.
"Wtf", sa Felix.
"YOLO" sa Omar. "Vi är soulmates."
Då klättra Ogge in.
"Vad gör du här?" Fråga jag förvirrat. Det hade vart en skitkonstig dag.
"Jag har något viktigt att berätta", sa Ogge.
"Öööh vi har lite av en situation här", sa Katelyn kaxigt.
"Glöm det! Vi har fått ett hotbrev... från Harald." Sa Ogge.
"WTF", skrek alla samtidigt.
Jag kolla ut genom fönstret. Då sprängdes huset. Det sista jag någonsin såg va Harald Treutiger stå och skratta på andra sidan gatan.
The best die young.
SLUT.
Soulmates, kapitel 11
Oscars Perspektiv:
Omar gick och jag stod kvar i dörren ett tag och tittade efter honom lång efter han försvunnit utom synhåll. Shit. Den här gången hade jag verkligen ställt till det. Jag suckade och gick in igen. Katelyn stod i trappan och kollade på mig med ett höjt ögonbryn. När hon såg mitt ansiktsuttryck rusade hon ner till mig och slog armarna om min hals.
”Shit, baby, vad är det?” sa hon och gav mig en puss på kinden. ”Vem va det?”
”Omar”, sa jag. ”Han va fett sur… Gud, vad har jag gjort?! Jag kan ju ha förstört allt!”
Jag gick in i vardagsrummet och började organisera min filmsamling, som jag alltid gjorde när jag va nervös eller stressad.
”Asså, nu tycker jag du är taskig”, sa Katelyn surt.
”Va, varför?” sa jag förvånat.
”Ja, du säger ju ’vad har jag gjort?’ när det enda du har gjort är att spendera lite tid med din flickvän, istället för dina larviga vänner som du alltid är med!”
”Babe, va snackar du om, jag har ju typ bara varit med dig dom senaste dagarna”, sa jag förvirrat.
Jag hade väl inte gjort något fel? Trodde jag i alla fall… Alla var ju sura på mig för att jag inte spenderade tillräckligt mycket tid med dom. Gud va komplicerat allt blivit.
”Det är ju min karriär, min dröm… Jag kan ju inte förstöra det för mig själv å grabbarna.”
”Asså, du är ju fan korkad”, sa Katelyn med tårar i ögonen.
Hon sprang upp för trappan och kom ner direkt igen, med sin väska den här gången.
”Jag drar nu”, sa hon argt, fortfarande tårögd.
”Babe, snälla vänta, vi kan lösa det här! Jag vill inte bråka med dig… Vi kan kolla på National Treassure med Nicholas Cage om du vill, du tycker ju att han är så bra i den…”
Hon lyssnade inte, utan gick ut genom dörren och smällde igen den utan att ens säga hejdå. Jag kände mig helt tom på insidan. Vad fan hade jag gjort? Jag hade förstört allt med alla. Jag la mig på soffan och drog en filt över huvudet och önskade att jag bara kunde försvinna.
Katelyns perspektiv:
Jag småsprang nerför gatan med väskan slängd över axeln och tårarna rinnandes nerför mina kinder. Fan! FAN! Varför skulle allt bli så fel när det varit så bra? Fan ta Oscars kompisar, dom va sånna idioter allesammans. Det kändes som jag alltid kom i andra hand, efter The Fooo. Det va ett dumt namn, tänkte jag elakt. Fult, och folk stavade det alltid fel. Mitt förhållande med Oscar skulle varit så mycket bättre om det inte vore för allt bråk och hat jag fick utstå på grund av hans berömmelse. Ibland önskade jag att han bara va en helt vanlig kille.
Jag kände mig plötsligt jätte trött och satte mig ner på trottoaren med väskan bredvid mig. Jag torkade mig i ögonen utan att bry mig om att mitt smink kletades i hela ansiktet. Jag lutade huvudet i händerna och grät tyst.
”Katelyn?” sa någon efter jag vet inte hur länge.
För ett ögonblick trodde jag att det va Oscar, men när jag kolla upp såg jag att det va Felix. Oscar va tydligen inte ens man nog att följa efter och se om jag va okej. Han kunde va så konstig ibland. I ena stunden va han Prince Charmy med sitt sneda leende och gentlemansbeteende, och i andra stunden ignorerade han en för att gå å hänga med grabbsen. Fast hela prins grejen kunde kännas lite forcerad också, typ när han insisterade på att betala heeela tiden som om man inte kunde göra något själv. Ibland tänkte han bara inte tillräckligt mycket.
”Katelyn, vad har hänt?” sa Felix och lät oroad på riktigt.
Han va typ den sista människan på jorden som jag ville träffa, trodde jag, men jag kände mig ändå lite glad att han brydde sig.
”Nää… Jag och Oscar bråkade.”
”Gud, fett synd. Du kan ju inte bara sitta här… Du kan följa med hem till mig.”
Jag va glad över erbjudandet och tackade ja. Jag fick åka bakom honom på hans moppe med armarna om hans midja. Det kändes mysigt. Jag hade inte åkt moppe så mycket, bara en gång.
Jag och Felix gick in på hans rum.
”Omar berätta att Oscar bara låtsades va sjuk”, berätta Felix. ”Skulle snacka med han när jag träffa dig. Tänk att han bara lämna dig ensam så… Fan va taskigt.”
”Ibland känns det som han knappt bryr sig om mig. Han säger att han älskar mig och så, men The Fooo är typ hans liv. Och jag känner ingen utom er nästan, jag har inget liv i Stockholm, jag passar inte in här!”
Felix gav mig en lång kram. ”Det är inte sant. Omar är en asshatt men jag bryr mig om dig.”
Jag kände mig lite bättre. ”Tack”, sa jag.
Vi släppte varandra och han började dra sig undan, men stannade så våra huven va nära varandra. Jag kolla in i hans vackra ögon och han kolla på mig.
”Du är verkligen… Vacker”, sa han.
Jag rodnade och tänkte att det va fel för jag hade pojkvän. Men inget hade ju hänt det här va oskyldigt. Jag hade hört Oscar säga att Harald Treutiger är vacker massor av gånger, och det va ju mycket konstigare än det här.
”Tack”, jag rodnade mer och kände mig tomatig.
”Förlåt att jag va taskig mot dig på bro night… Jag sa typ att du va korkad. Jag skoja bara, jag tycker inte alls det. Du är mycket smartare än alla killarna tillsammans.”
Jag skrattade lite. Dom andra kanske inte gilla mig så mycket, särskilt inte Omar, men han va ju Göteborgare. Felix va i alla fall snäll.
”Det är tur att du är så snäll, Felix. Är så glad att jag inte är ensam.”
Han log mot mig. Han hade perfekta tänder. Jag kände hans hand i mitt hår och plötsligt va hans ansikte ännu närmare mitt. Mitt hjärta bultade otroligt snabbt i bröstkorgen. Vi kysstes. Först en snabb kyss utan tunga, men när våra läppar särades pressade han sig mot mig igen. Snart låg vi och hånglade på sängen.
Oscars Perspektiv:
Nej, jag kunde inte göra såhär längre. Jag måste hitta Katelyn och be om ursäkt för att jag varit en sån idiot de senaste dagarna. Jag älskade henne verkligen och jag stod inte ut med tanken på att hon va ledsen. Jag borde gått efter henne direkt. Jag försökte ringa men kom direkt till telefonsvararen. Fan. Jag gick ner till tunnelbanan och kolla efter henne, men hon va inte där. Tillslut bestämde jag mig för att gå hem till Felix. Han kanske kunde ge mig råd om saken. Han hade ofta bra saker att säga.
Jag kom hem till Felix och knacka på för deras dörrklocka funka inte. Hans mamma öppnade och sa att Felix nog va på sitt rum. Han va hemma i alla fall. Tur. Jag gick upp för trappan och stannade för att jag hörde konstiga ljud som kom från Felix rum. Det lät som han inte va ensam. Jag undrade om han hade en hemlig flickvän och tänkte att jag kanske inte borde störa. Men jag behövde verkligen hjälp, så jag bestämde mig för att gå in. Jag öppnade dörren och fick syn på Felix som låg ovanpå någon tjej. Båda satte sig upp så fort jag kom in och då såg jag… Det va Katelyn!
-------------
Hoppas ni gilla den här delen också! Drama;) Nästa kommer nog på Fredag som vi båda är upptagna imorgon. Tack alla underbara läsare och fellow Foooers! //Johanna & Melina xx
Soulmates, Kapitel 10
Omars perspektiv:
Jag satt o chillade i soffan tillsammans med Ogge och Felix i studion.
Daff kom tillbaka in i rummet efter att ha fått ett telefonsamtal.
"Oscar är sjuk.. men vi kan köra på ändå" sa han med besviken röst.
Vi lärde oss texten till vår nya låt och övade i några timmar.
Jag hade sån stor lust att gå ut och träffa fans, det var det bästa med att vara kändis. Massor av söta tjejer som omringar en.
När jag kom ut på gatan störtade en gråtande tjej rakt på mig. Hon grinade och sa att jag är det bästa som har hänt henne och att hon älskade mig.
"Shit, va konstigt det här är" tänkte jag.
Hur kan hon gråta över mig?? Rätt så patetiskt faktiskt, hon känner mig inte och har säkert bara varit fan i typ en vecka.
Ahja, jag höll om henne och log medans hennes kompis tog bild. Jag måste ju vara snäll tänkte jag.
Efter vi repat klart bestämde jag mig för att åka hem till Oscar och se hur det va med honom. Det kändes som vi glidit ifrån varandra på sistone, men han va ju fortfarande min bro. Jag tog tuben och gick den sista biten till hans hus.
Oscars perspektiv:
Vi hade precis kommit tillbaka till mitt hus efter en härlig dag. Vi hade stuckit
Och badat och sen hade vi smyglånat pappas båt och varit ute och kört ett tag. Jag hade bjudit på lunch och fika. Vi va båda trötta men glada.
"Vi kan väl kolla på TV", Sa Katelyn.
"Aa" svara jag.
Hon ville kolla på Top Model och jag gick motsträvigt med på det. Tyra Banks är ändå ganska het. Jävligt snygg faktiskt. Jag gillade Miss J Alexanders outfits också.
"Tack för idag" sa Katelyn i reklamen. "Det va underbart."
Hon kysste mig och snart låg vi och grovhånglade. Jag la ena handen på hennes rumpa. Då knackade det på dörren.
"Shiiiit" sa jag och flög upp.
"Göm dig Katelyn", sa jag och hon sprang upp för trappan in mina föräldrars rum.
Jag drog på mig en filt och försökte se sjuk ut. Jag gick och öppna dörren. Det va Omar.
"Hej" sa jag å låtsades hosta. "Jag är sjuk."
"Jag såg dig och Katelyn. Jävla svikare. Hur kan du göra så mot oss? Vi är ju dina bros! Det här är din dröm!" Sa Omar argt.
"Chilla Ormis" sa jag, men jag kände mig skamsen.
"Du måste getta it together, man, annars blir det här slutet för oss."
----------------
Hoppas ni gillade det! kram! xx
Ännu ett förlåt!
Soulmates, Kapitel 9
Efter att ha varit lediga i några veckor så var det dags för killarna att återvända till studion och spela in några nya låtar.
Jag var helt slut, så jag la mig på sängen för att vila lite.
Soulmates, Kapitel 8
"Vafan gör du ogge, raggar du på min tjej?"
"Ska vi se på filmen nu eller??" sa jag. "Det är ju Harald"
"Jag ser fram emot att se Harald in action!!" Skrek Felix precis när filmen startade och hoppade ner i soffan.
"asså shit Omar, du överreagerar. Bara för att hon inte är smart nog att uppskatta hans förblindande storhet så är hon inte dum!" Sa felix kaxigt.
"Ni är ju helt sjuka, Harald suger!! Nu sticker jag. Jag åker hellre moped med Hells Angels än hänger med er" svarade Katelyn och stormade ut!
Jag kolla på Oscar och fnittrade lite över vad Ogge precis sagt.
Headern!
Soulmates, kapitel 7
Omars perspektiv:
Jag kokade utav ilska. Bros before hoes! Det hade vi ju alltid sagt! Oscar kunde ju inte bara skita i det när första bästa tjej valsade in. Svikare!
Jag åkte hem till Ogge. Jag bodde där för tillfället, men idag va han och hela hans familj iväg på släktträff. Jag kände mig inte lika arg längre. Jag la mig på sängen och tog upp mobilen. Jag ville inte bråka mer med Oscar, vi är ju bros!
"Sorry, bro. Överreagerade. Katelyn är schysst", skrev jag. Det tog emot lite men jag skicka ändå.
Svaret kom på några minuter. "Det är OK, sorry att jag drog sådär"
"Ska vi ha bronight imorgon?"
"Visst, hos Ogge elr?"
"Yep!"
Nästa kväll
Alla va där för bronight, tja, alla utom Oscar. Han va en halvtimme sen och svarade inte på sms. Vi satt där med chips å popcorn och vänta. Då ringde det på dörren och jag skyndade för att öppna.
Det va Oscar som plingat på. Han stod där i dörren med armen om ingen annan än Katelyn! En tjej! På bronight! BRO-night! Det fanns inget bro i ho.
"Sorry att vi är sena, någon tog extra tid med sminket!" Sa Oscar och log sliskigt mot Katelyn och gav henne en puss på kinden.
"Hej", sa Katelyn och dom gick in.
Oscar såg arg ut. "Omar, kan jag prata med dig i enrum?"
Oscars perspektiv:
Vi gick in i gästrummet. Jag va arg men försökte kontrollera mig. Jag och Omar va ju så bra vänner och jag ville inte förstöra vår vänskap.
"Du måste inte gilla Katelyn men du behöver ju inte va elak mot henne. Hon vågade bara inte va ensam hemma ikväll för hennes mamma är i Kiruna", förklara jag. "Borde frågat först men jag va rädd att du skulle säga nej."
Jag fick lite dåligt samvete. Det va ju sant det han sa.
"Hon är alltid med oss överallt, det är jobbigt."
"Deal with it, hon är min tjej och hon ska inte någonstans. Men ni är fortfarande mina bros. Ge mig en brohug!
Vi gav varandra brohugs.
Katelyns perspektiv:
Jag fattade inte varför Omar hatade mig så mycket! Jag hade aldrig gjort honom något. Han hade ogillat mig från första stund. Jag borde inte ha kommit, men jag hatade att vara själv i vårt nya hus. Det va fortfarande främmande för mig.
Ogge såg att jag va upprörd och la armen om mig.
"Bry dig inte om honom, han har mens!!" Sa Ogge.
Han och Felix bröt ut i skratt och gjorde high-five. Jag log lite. Det va ganska kul.
"Han är bara avundsjuk för att han inte kan haffa guzz", fortsatte Ogge. "Han skulle aldrig kunna få någon så fin som du."
"Du är skit snygg. Seriöst."
Då kom Oscar in. Han hade hört allt.
---------------------
Tack alla underbara läsare <3 Hoppas ni gillar den här delen också! //Johanna & Melina xx
Soulmates, Kapitel 6
Katelyns perspektiv:
Jag sa inget, jag bara stod där och log som en tönt.
“Mm” sa jag blygsamt samtidigt som jag gav honom en lätt puss på kinden.
“Min tunnelbana går nu, vi ses babe” sa Oscar.
Han vände sig och gick till andra sidan perrongen där tunnelbanan väntade. Jag vände mig om och log skitstort och kände ett glatt pirr igenom hela kroppen!
Oh my god! Jag är tillsammans med Oscar, tänkte jag.
Omars perspektiv:
Ugh jag har sms:at Oscar flera gånger om vi ska hänga men han är alltid upptagen med Katelyn! Visst är jag väl glad för honom, men kom igen! Han kan inte bara dumpa oss för en tjej.
“Bros before hoes” vare ju vi sa...
Och snart måste jag ju åka hem till Göteborg igen.
Min mobil plingade till, ett sms från Oscar.
“Har flickvän nu ;)”
Hm.. hoppas bara han inte spenderar all sin tid med henne nu..
“Nice Oscar! Ska vi ses någon dag eller?”
“Visst, funkar imorgon??”
“Yep!”
Va najs, jag som har saknat min bro Enis haha.
- - - 1 dag senare - - -
Oscars perspektiv:
Jag vaknade av ett sms från Katelyn.
“Ses idag finis?”
“Ska träffa Omar, men du kan hänga med!”
“Säkert att det är ok för Omar? Han har ju inte direkt varit supertrevlig mot mig..”
“Jadå, han skämta säkert bara, han e schysst! Vi ses 14.00 vid plattan”
Jag fixade håret lite extra idag, “snyggt” sa jag lite tyst till mig själv framför spegeln. Nu måste jag ju passa på att ta lite egopics!
Kamerarullen på mobilen blev helt full med bilder! Jag kollade på klockan på armen, kvart i två visade den. Shit! jag måste verkligen sticka nu!
Jag rusade in i mitt rum för att hämta min mobil och plånkis.
När jag var på tunnelbanan så laddade jag upp en av dom bättre egopicsen jag tog imorse, “G’morning foooers, love u <3 “ skrev jag under bilden.
Katelyns perspektiv:
Klockan var redan 14.05 och varken Omar eller Oscar syntes till. Jag hoppas verkligen att Oscar kommer hit innan Omar, skulle bli sjukt pinsamt annars!
Precis efter tanken att stå där själv med Omar passerat så såg jag Oscar vid spärrarna. Phew! tänkte jag och andades ut.
När han kom fram till mig fick jag en lååång kram, åh va det var härligt! Dom bästa kramarna är Oscars kramar, det är svårt att beskriva hur dom är men dom är helt enkelt bäst.
Efter kramen så dök Omar upp. Han såg rätt så besviken och lite irriterad ut när han såg att jag också var där.
“Hej Oscar .. och Katelyn” sa han och gav honom en brohug.
Oscar verkade inte märka att Omar inte tyckte det var speciellt kul att jag var med.
Vi gick och fikade, jag tog en chai latte som vanligt.
Jag kände mig rätt så frånvarande under hela fikan. Killarna pratade om olika kändisar och musik som jag var helt ointresserad av. Lite då och då försökte Oscar få med mig i konversationen men jag var inte speciellt intresserad. Så fort jag sa något så sa Omar emot mig eller började prata om något annat. Så irriterande.
“Jag måste hem och hjälpa mamma med maten, vi ska få gäster ikväll” ljög jag ihop, det var så tråkigt att sitta här.
Omars perspektiv:
Jag blev besviken på Oscar när han bjöd in Katelyn att hänga med oss. Jag var irriterad under hela fikan och försökte undvika att prata med Katelyn.
Jag vill att Oscar ska fatta att jag inte vill hänga med henne!
“Jag måste hem och hjälpa mamma med maten, vi ska få gäster ikväll” sa Katelyn. YES tänkte jag för mig själv.
Skönt att få lite egen tid med min bro.
“Tur att hon gick” sa jag
“Vadårå?”
“Jag ville ju träffa dig, vi har inte träffats på skit länge ”
“Äh kom igen Omar! Hon är ju min flickvän nu, såklart jag vill vara med henne så mycket jag kan”
“Du träffar knappt mig o grabbarna.. .. det enda du gör är att prata om henne hela jävla tiden, det var gulligt i början men inte längre!” jag var faktiskt lite sur på Oscar nu.
“vafan, du hade gjort likadant och jag pratar inte alls om henne hela tiden! Och du borde sluta vara så otrevlig mot henne, hon har inte gjort ett skit” Oscar gick med snabba steg ut från caféet.
Soulmates, kapitel 5
Katelyns perspektiv:
”Va fan?!” utbrast jag och snodde runt.
Tjejen jag och Oscar träffat utanför Subway, hon som kallat mig för hora, stod några meter därifrån med några kompisar. Hon flinade mot mig och de andra fnissade lite. Jag blundade. Tårar pressade mot ögonlocken och hela min kropp skakade. Jag kan inte gråta inför dom, tänkte jag. Jag får inte.
Mitt hår klibbade fast i nacken och hela min tröja va dränkt i läsk. Fy fan va äckligt det kändes. Oscar gick emot tjejerna. Han såg arg ut. Han sa något åt dom och leendena sveptes bort från deras ansikten, men jag hörde inte vad det va. Jag ville bara bort därifrån innan jag bröt ihop. Jag vände mig om och sprang.
Oscars perspektiv:
Va fan trodde dom att dom höll på med?! Kasta läsk på en oskyldig tjej bara för att dom va avundsjuka. Jag kolla på Katelyn, som såg helt förstörd ut. Ilskan bubblade inom mig och jag började gå mot tjejerna.
”Vad in i helvete tror ni att ni håller på med?!” sa jag argt. ”Så där gör man fan inte!”
Dom såg inte så glada ut längre. Bra, tänkte jag.
”Om ni är våra fans borde ni stötta våra beslut, inte bete er som fem åringar! Hon har aldrig gjort något mot er!” Sa jag och kolla bak mot Katelyn.
Hon hade vänt sig om och sprang därifrån. Shit! Jag kolla på tjejerna en sista gång. Det fanns så mycket jag ville säga till dom, men Katelyn va viktigare. Jag kuta efter henne så fort jag kunde, men hon va sjukt snabb!
Tillslut kom jag ifatt, och då va vi nästan vid ingången till Vasa Muséet. Där stanna hon och sjönk ner på marken. Jag satte mig bredvid henne och höll om henne när hon grät. Hennes rygg och hår va alldeles klibbiga, men jag brydde mig inte. Allt som betydde något va hon.
”Bry dig inte om dom”, sa jag tyst.
Hon kolla upp på mig. Hennes ansikte va dränkt i tårar. ”Alla hatar mig!”
”Det är inte sant! Jag hatar inte dig. Jag tycker om dig, väldigt, väldigt, mycket. Jag ville aldrig att det skulle bli såhär.”
Hennes blåa ögon va fortfarande fästa på mig. ”Jag tycker om dig också.”
Jag log lite smått och hon log tillbaka. Jag ställde mig upp och hjälpte henne upp på fötter.
Katelyns perspektvi:
Herregud va pinsamt! Oscar måste tro att jag är helt knäpp som reagera så… Men han va ju så snäll och fin mot mig. Ingen hade någonsin brytt sig om mig på det viset utom mina föräldrar. Han va verkligen nånting särskilt. Jag torkade bort tårarna. Inte gråta mer!
”Förlåt”, sa jag.
”För vad?” sa han mjukt och tog tag i mina händer.
”För allt det här… Du måste tro att jag är helt störd eller något.”
”Det tycker jag inte alls. Jag tycker du är helt underbar.”
Jag rodnade. Fanns det någon finare än han? Han kysste mig igen, inte lika länge den här gången. Jag blev alldeles skakig i kroppen, men på ett bra sätt den här gången.
Tillslut släppte Oscar mig, men han höll kvar i min hand när vi gick mot tunnelbanan. Jag ville bara komma hem och duscha av mig.
”Så…” sa han när vi skulle skiljas åt.
”Ja?” sa jag förväntansfullt.
”Är du min tjej nu, eller?”
---------------------------------
Hoppas ni gilla den här delen också! Tack för alla fina kommentarer <3 // Johanna & Melina xx
Soulmates, kapitel 4
Katelyns perspektiv:
Tillslut tvingade jag mig själv att kolla sms:et. Ingen idé att skjuta upp det oundvikliga.
”Förlåt för ikväll, va bara så besviken på filmen, å irriterad på Felix å Omar.”
Jag pustade ut. Gud va lättade jag kände mig! Han hatade mig inte.
”Det är lugnt jag trodde du va sur på mig eller något…” svara jag.
”Skulle aldrig va sur på dig, babe ;) du är så fin.”
Jag pep till av lycka och log stort för mig själv. Han tycker jag är fin! Det har ingen sagt till mig förut.
”Du med <3”
”Måste sova, godnatt! <3"
Jag stängde av vibrationen på telefonen och gjorde mig iordning för att sova. Vilken bra dag det hade varit! Stockholm skulle kanske inte bli så farligt trotts allt.
En vecka senare
Det hände inte så mycket på resten av lägret. Jag hängde en del med Oscar och dom andra, och de verkade gilla mig. Alla utom Omar, som vägrade att ens kolla åt mitt håll. Jag undrade varför, men när jag fråga Oscar ryckte han bara på axlarna. Jag hade hoppats att det skulle hände något mellan Oscar och mig, men vi hade inte träffats utan dom andra.
Jag träffade några tjejer på lägret också, Sara och Emma. Dom va schyssta, men lite avundsjuka på att jag va kompis med killarna. Men dom sa inget om det.
Jag började bli frustrerad över situationen med Oscar. Vi hade ju haft något! Vi va vänner, men jag ville va mer än det… Jag bestämde mig för att sms:a honom.
”Ska vi ses nån dag?”
Svaret kom på bara några minuter. ”Klart vi ska! Vill du dra till stan imorgon?”
”Visst! Ska du bjuda in killarna?”
”Tänkte att det bara kunde vara du å jag..?”
”Aa okej”
Mitt hjärta satt i halsgropen! Äntligen skulle jag vara ensam med honom! Jag hade längtat efter det här.
Oscars perspektiv:
Jag stod vid utgången från tunnelbanan och väntade på Katelyn. Hon var 5 min sen...
Jag kolla runt i brist på annat att göra. Plötsligt hörde hennes röst bakom mig.
”Hej Oscar” sa hon glatt.
”Hej babe” sa jag tillbaka.
”Vad ska vi göra?” frågade Katelyn.
”Det finns en keps på H&M som jag har spanat in, den är skitsnygg.”
Vi gick in på H&M, jag hittade kepsen och den passade perfekt. Det stod 2 SWAG 4 U på den, så jävla najs!
”Gud va swaggie” sa Katelyn och skrattade.
”Eller hur!” svarade jag.
Vi gick in på Wayne’s för att fika.
Katelyn beställde en chailatte och jag tog en mango smoothie.
”Jag bjuder” sa jag och viftade med min feta plånkis.
”Det behövs inte!” sa Katelyn
”Jo såklart jag pröjsar, det är du värd.” Jag log mitt charmigaste leende.
Tillslut gav hon med sig och vi satte oss i ett hörn ifall några fans skulle komma och se oss. Vi fikade och sen erbjöd jag mig att visa henne runt i Stockholm.
”Ja vilken bra idé! Jag hittar ingenstans ju”, sa hon alldeles uppspelt. Hennes ögon tindrade så fint när hon var glad. Det gjorde mig alldeles varm.
Katelyns perspektiv:
Vi gick ner till Kungsträdgården och sedan följde vi vattnet enda bort till Djurgårdsbron. Vi gick ut på den och stod vid räcket. Aldrig hade jag trott att Stockholm kunde vara så vackert! Alla Karlstad kalla det för ett stort betongblock. Men det hjälpte ju såklart att man hade världens finaste kille bredvid sig.
Vi kolla på några båtar som åkte under oss. Oscar tog min hand i sin och jag fick gåshud. Han va så vacker. Killar ska inte va vackra, men han va verkligen vacker. Han vände sig mot mig.
”Jag gillar verkligen dig, du är så fin”, viskade han i mitt öra.
Jag rodnade. Jag kände hans varma andedräkt på min kind. Den lukta mint från tuggummit han tuggade. Han spottade ut det sexigt.
”Du är också fin”, försökte jag säga, men hans läppar pressades mot mina.
Det va en lång kyss och jag särade på läpparna för att släppa in hans tunga. Våra tänder slog emot varandra och vi skrattade lite. Sedan kysstes vi igen. Det va som i en romantisk film. Hans armar var lindade runt min kropp, men tillslut särades våra läppar och jag gled ur hans omfamning.
Då kände jag hur något slog emot mitt bakhuvud och en halvfull läskburk landade vid mina fötter. Resten av innehållet rann nerför min rygg.
Nästa kapitel, 20.00
Soulmates, kapitel 3
Katelyns perspektiv:
”Vill du ha popcorn?” frågade Oscar med en flörtig blick.
”Gärna” svarade jag blygt.
Framme vid kassan drog Oscar upp sin feta plånkis och sa ”Det här står jag för”. Wow , sicken gentleman, tänkte jag.
Vi gick in i biografen, den var nästan fullsatt.
”Jag hörde att Harald Treutiger är med i den här”, sa Oscar. ”Han är så himla swag, min favorit person.”
”Jaha”, sa jag. Vem fan är Harald Treutiger? Tänkte jag för mig själv.
Oscars perspektiv:
Vi kollade lite halvt på reklamen då jag såg en figur komma emot oss. Då han va nära nog såg jag att det va Felix.
”HARALDGASM!” skrek han och slängde med armarna. ”Han är så awesome, han är typ Sveriges svar på Chuck Norris, eller nej, Chuck Norris är världens svar på Harald Treutiger!”
I vanliga fall skulle jag skratta, men jag ville ju inte att han skulle hänga med oss! Han älskade också Harald, Omar måste berättat att han skulle vara med för honom också. Felix satte sig, till min fasa, bredvid Katelyn! Jag kolla surt på honom.
Filmen började och jag försökte låtsas som att Felix inte va där. Jag fokuserade på Katelyn. Hon såg rädd ut. Det va ett jump scare och hon rykte till. Jag tog tag i hennes hand och höll den hårt. Hon kolla tacksamt på mig.
Var fan va Harald? Tänkte jag. Filmen va nästan slut. Eftertexterna började rulla, och fortfarande ingen Harald. Felix pratade med Katelyn, men jag brydde mig inte ens. Jag va så sur på Omar! Han ljög och skickade säkert dit Felix för att cockblocka mig. Han kanske också gillade henne, det kanske va därför han va så sur förut… Jag tog upp min telefon och skickade ett sms till honom.
”Harald va ju inte alls med i den där filmen”, skrev jag.
”Sorry bro, trodde det”, svara han efter bara några sekunder.
Jag va fortfarande arg, men jag försökte dölja det. Vi gick ut från bion och Felix drog iväg.
”Hejdå”, sa jag. ”Jag hade kul.”
Hon kolla förväntansfullt på mig, men jag visste inte vad jag skulle göra. Jag gav henne en kram och gick.
Katelyns perspektiv:
Jag kom hem och gick upp på mitt rum. Oscar betedde sig sååå konstigt! Jag trodde att han skulle kyssa mig eller något, men inget hände. Och allt Felix gjorde va att prata om Harald och hur han inte va med i filmen. Jag visste inte vem det va och jag brydde mig inte!!!
Tänk om Oscar kom på att han inte gillar mig. Han upptäckte kanske hur tråkig jag är.Men jag gillade ju honom. Då plingade det till i fickan. Ett sms! Jag tog upp telefonen och såg att det va från Oscar. Nu kom det. Det stod nog att han inte ville träffas mer. Det kändes som jag hade ett hål i magen. Våga jag kolla på det?
-------------------
Det här kapitlet är dedikerat till Felix Nordh på Montefjanton Creations!
Kommentera gärna va ni tyckte! <3 // Johanna & Melina xx
Soulmates, Kapitel 2
Nästa kapitel!
Soulmates, kapitel 1
Katelyns perspektiv:
Jag vaknade och gick upp. Rummet var fortfarande obekant och en flyttkartong stod bortglömd i hörnet efter nästan en månad. Jag tittade mig själv i spegeln. Jag hade blåa ögon och blont hår. Så hemskt och normalt. Jag såg trött ut också, med ringar under ögonen. Fan va hemskt. Skulle behöva mycket concealer för att täcka det. Jag skulle på dansläger idag. Jag ville egentligen inte, men mamma tvingade mig. Hon sa att det va ett bra sätt att skaffa nya vänner innan jag började skolan i höst. Men det kanske inte skulle bli så farligt, jag hade hört att det skulle vara några kända där. Jag suckade och gjorde mig iordning.
Mamma körde mig till danslägret, som låg inne i stan. Vi va sena som alltid för mamma skulle som vanligt dricka kaffe i sista minuten och det tog 100 år. Jag klev ur bilen och sprang in i dansstudion. Jag snubblade nästan i trapporna för att jag hade så bråttom. När jag klev in i salen var jag andfådd och svett hade samlats i min panna. Alla kollade upp på mig. Jag hatade när folk stirrade så jag kolla ner på mina skor. Kände inte igen någon, så det va nog inga kända här. Dansläraren kolla på mig. Han log lite snett.
”Äre du som e Kajtlin?” sa han.
”Katelyn säger man faktiskt”, sa jag kaxigt.
”Haha, k. Jag e Amir å jag är bossen här.” Han log. Han såg snäll ut.
Jag gick till resten av gruppen.
Oscars perspektiv:
En ny tjej kom in. Hon va nog den snyggaste jag någonsin sett. Hon va så fin och blond och vacker. Ogge armbågade mig i sidan.
”Shit va snygg”, sa han.
”Daaaamn”, sa Felix.
Jag nickade bara. Hon satte sig bredvid mig och jag drog till med mitt charmigaste leende. Det va nog kärlek vid första ögonkastet. Det kanske va lite snabbt, men YOLO.
”Tja, Katelyn va det va?” sa jag och slog på min swag.
Hon kolla på mig med sina vackra blå ögon. Man kunde ju drunkna i dom.
”Hej”, sa hon flörtigt.
”Jag heter Oscar, å det här är mina bros.” Han nicka mot killarna. ”Ogge, Felix, å Omar.”
”Tjena”, sa hon till alla. Men hennes ögon va festa vid mig.
Lektionen började, men jag kunde inte koncentrera mig på movesen. Katelyn va bredvid mig och hon rörde sig så snyggt. Hon va som skapt för dans. Jag ville prata mer med henne och kände mig lättad när lektionen va slut.
”Bor du i Stockholm eller?” fråga jag.
”Ja, jag flyttade hit från Karlstad för typ en månad sen”, svara hon.
”Känner du många Karl eller?” sa Omar från ingenstans och skrattade.
”Jag hör att du är från Göteborg, heter din mamma Glenn eller?” svara hon.
”Ooh, BUUUURN!” sa Felix och alla utom Omar skrattade. Han gick surt iväg.
”Du är ju en riktig komiker!” sa jag och vi gjorde High-5.
Hon skrattade och slängde bak huvudet flörtigt.
”Ska du med till Donken på lunchen eller?” fråga jag.
Hon rynkade på näsan, men det va gulligt på henne.
Katelyns perspektiv:
Donken? Vem gillade det? Fan va äckligt!
”Jag gillar inte Donken”, sa jag, men skyndade mig att lägga till: ”Men skulle gärna gå någonannan stans!”
Killarna kolla på varandra.
”Jag vill gå till Donken!” sa Felix.
”Jag med”, sa Ogge.
”Jag går med dig vart du vill”, sa Oscar och jag blev varm inombords.
”Finns det en Subway här någonstans?” frågade jag och Oscar nickade.
På lunchen gick jag och Oscar till Subway. Kunde inte fatta att vanliga lilla jag va på väg att äta med en så snygg kille! Han va verkligen något extra. Inne på Subway insisterade han på att betala och jag fick fjärilar i magen. Vi satte oss vid ett bord och började äta. Jag kunde inte koncentrera mig på maten för att han va så fin. Plötsligt fick jag syn på några tjejer som stod vi ett fönster och vinkade till Oscar. Han kolla på dom och vinkade tillbaka lite. Jag bara glodde och dom gav mig sura blickar.
”Vilka är det?” fråga jag.
Han kolla på mig lite förvånat.
”Bara nåra fans.”
”Fans?!”
-------------------------
Hoppas du gillade det första kapitlet! Kommentera gärna och dela med andra foooers <3
Kramar! <3 // Johanna & Melina xxxx